Här följer ett utdrag, ett kapitel, ur boken:

 

Image-028_m_resize

 

Image-029_resize

 

 - sammanställt av Göran Eriksson i september 2006

 

Image-017_resize

 

Ett halvsekel med bilar

- Bil AB Bröderna Stenberg

Det här är berättelsen om Bil AB Bröderna Stenberg, ett företag som 1993 kunde se tillbaka på en 50-årig verksamhet. Vi skall nu därför göra en resa bakåt i tiden för att se hur det hela började. Vi kommer att uppehålla oss vid tidpunkter och skeenden som är speciellt intressanta och som varit av särskild betydelse för företaget och dess utveckling.
Avslutningsvis kastar vi en blick på dagens Bil AB Bröderna Stenberg. Men låt oss nu blicka tillbaka till 1939.

 

En värld i lågor

På grund av andra världskriget och de avspärrningar som därav följde, så rådde brist på bl.a. bensin, olja och gummi till däck. Redan i augusti 1939 uppmanades alla bilister av folkhushållningsmyndigheterna att inte köra mer än vad som var absolut nödvändigt.
Kort tid därefter infördes restriktioner i bensinförsäljningen. Nu fick man köpa bensin endast om man kunde uppvisa särskilt körtillstånd, utfärdat av polismyndighet.
De flesta privatbilar avställdes därför vid denna tid, under det att bilar för yrkesmässig trafik byggdes om för gengasdrift.

 

Det var under dessa förhållanden år 1942, mitt under brinnande världskrig som den unge Janne Stenberg tog sin cykel för att, med 400 kronor i fickan, försöka göra sin första bilaffär. Sinnet för affärer fanns säkert i blodet, ty Jannes far, Olof Stenberg, drev sedan 1919 både  slakteri och kreaturshandel. Med en månadsomsättning på 100-150 nötkreatur så var han en av de större i branschen och naturligtvis mycket välkänd i bygden.

  

Första bilaffären

Janne trampade iväg på sin cykel. Han hade hört att hans gamle skollärare, kantor Sigurd Lundberg i Vadsbro, skulle ha en Opel Olympia stående. Det stämde, och för 1400 
kronor blev det affär på bilen. Nu vidtog en del pyssel med den, för den var inte helt i form efter åren den stått stilla. Sedan gällde det att sälja Opeln, och det lyckades så väl att Janne kunde summera en bra vinst på affären.

 

Image-018_r

Därmed var verksamheten igång. Nästa objekt blev en Chevrolet 1935 som köptes av kantor Franzén, därefter ännu en Chevrolet, av 1937 års modell, som inhandlades av målarmästare Spångberg. De flesta bilarna stod uppallade och saknade däck eftersom dessa rekvirerats av kronan. De inköpta fordonen fick därför släpas hem så gott det gick, varefter de ställdes i ordning och såldes vidare - men alltjämt utan däck. Att anskaffa sådana fick bli köparens bekymmer.

De bilar som var i sämre skick såldes till bilskrotare för att förvandlas till åtråvärda reservdelar till de gengasdrivna fordon som trots allt rullade i vårt av kriget isolerade land. Det lär ha förekommit att Janne låtit lasta bilar på järnvägsvagnar för att få iväg dem från Bettna.

Unge Stenberg var emellertid inte myndig ännu - det blev man först vid 21 års ålder på den här tiden - så pappa Olof fick hjälpa till med handlingar och påskrifter. Namnet Stenberg var ju sedan länge välkänt bland bönderna i bygden, och kunde man göra kreatursaffärer med Olof Stenberg, så gick det väl bra att göra bilaffärer med hans son, resonerade man. Ett tiotal bilaffärer hann Janne Stenberg med att göra på detta sätt innan en för honom avgörande händelse inträffade.

 

Inkallelseordern

En fredagkväll i juni 1943, den 4:e juni för att vara exakt, körde Janne i sin fars gengasbil ner till Harald Erikssons smides- och gengasverkstad i Bettna för att få en justering gjord på bilen. Eriksson hade drivit sin rörelse sedan 1938, men nu var han orolig för dess framtid.
Men posten hade han nämligen fått en inkallelseorder. Hur länge han skulle tvingas vara borta från verkstaden och sina fyra anställda, det hade han ingen aning om. Hur skulle detta gå?
”Om någon ändå ville köpa verksta’n så skulle jag sälja direkt”, sa Harald. Janne yttrade något i stil med ”Det kan väl jag göra”. Och så blev det.

Någon längre övertalning av fadern krävdes inte förrän han gav sitt medgivande till affären. (Det var fortfarande ett halvår kvar till myndighetsdagen för Jannes del.) 2000 kronor fanns sparade och dessa fick Harald Eriksson i handpenning, resterande 15000 kronor fick lånas ihop. Efter att fjärdingsman Oskar Karlsson upprättat ett köpekontrakt och det vederbörligen undertecknats, Så var Janne Stenberg nu verkstadsägare.

Harald Eriksson lovade att under två år, i mån av tid, vara Janne behjälplig för att han snabbt skulle lära upp sig i verkstadsbranschen.

 

Takstegar och aluminiumfälgar

Förutom bilreparationer ägnade sig Bettna Bilverkstad, som man nu kallade sig, också åt reparationer av traktorer, jordbruksredskap och andra typer av maskiner. För att hålla en jämn sysselsättning i verkstaden inleddes omkring 1945 tillverkning av brandstegar vilka såldes i bygden, ofta på tips från skorstensfejarmästaren.

Sotstegen på Bettna kyrka t.ex. härrör från denna tid. En annan produkt som fann god avsättning under denna tid, som ju präglades av brist på nästan allt, var aluminiumfälgar till hästvagnar. Man gjorde gjutform, överlät arbetet med gjutningen till en firma i Katrineholm, varefter ämnena transporterades till Bettna. Där utfördes slutbearbetningen, med borrning av centrumhål och hålen för fästbultarna. Dessa fälgar annonserades ut i ”Jordbrukarnas Föreningsblad” och såldes i något tusental över landet. 

 

Image-020_resize

 

Under de första fem åren efter övertagandet så utvidgades lokalerna så gott som årligen, ja man kan nog säga att det ständigt var någon byggnation på gång. Man byggde en liten bit då och en liten bit då. Väggar slogs ut för tillbyggnader, hål togs upp i golvet för en modern smörjgrop och man satte upp väggar och fick försäljarutrymmen. Det gällde att expandera, 
men inte mer än att man var i takt med behoven.

 

image005.jpg

 

Just den här bilen, på bilden ovan, har en egen liten historia som vi gärna vill nämna om. Karin Eriksson i Bettna hembygdsförening har fått följande information om bilen Peugeot 202 med reg.nr. PPX 442 av Janne Stenberg i juli 2007:
Denna bil tog Stenbergs in i Sverige 1947. Modellen kom ut i Frankrike 1938 och tillverkades därefter med ett uppehåll under kriget. Till Sverige kom den några år senare. Bilen är den första som Janne Stenberg, Bettna Bilverkstad, sålde och hade då registrerings-nummer D 8459. Den kom under senare år tillbaka till firman och rustades då upp av Jöns Stenberg samt omregistrerades till PPX442. I dag finns bilen tyvärr inte längre i firmans ägo.
Den såldes av dåvarande ägarna Matts Stenberg och Frank Johansson.
Slut på tillägget om PPX442.

 

Planer för framtiden

Kriget började nalkas sitt slut, man kunde ana att bättre tider skulle komma, om än inte omedelbart. Fordonsparken i landet var nu hårt sliten efter åren med gengasdrift och brist på goda smörjmedel. Eller så stod bilarna uppallade med lager av damm över sig. Nu gällde det att väcka till liv dessa vagnar som stått orörliga under kanske fem, sex år.

Men detta skulle inte vara tillräckligt för att fylla det svenska transportbehovet, utan det var uppenbart att ett omfattande nytillskott av bilar, lastbilar och bussar krävdes. I detta läge fattade Janne Stenberg beslutet att försöka bli återförsäljare för något bilmärke.

 

Första återförsäljarkontraktet

Den engelska bilen Hillman föll honom i smaken och på våren 1945 styrde den unge innehavaren av Bettna Bilverkstad stegen till Hillman-agenten Ernst Grauers i Stockholm. Hos Grauers tyckte man dock att 23-åringen från Bettna var en aning för ung och grön, ja och så var ju inte Bettna precis någon världsmetropol, så det blev inget kontrakt. 

Fast besluten att inte komma hem utan ett nybilskontrakt, stegade Janne iväg till Gjestvang & Co på Strandvägen. Efter ett par timmar i samspråk med den anrika firmans överhuvud, ingenjör Bo Lindh, kunde hemresan anträdas med ett Studebakerkontrakt på fickan.

Något större antal Studebaker såldes aldrig i Bettna. Även om märket i sitt hemland USA räknades till de billigare, så blev ju priset här ganska högt och varje återförsäljare fick dessutom nöja sig med de bilar han fick sig tilldelat.

Studebaker hörde till de första amerikanska märkena som kunde visa upp helt nya efterkrigsmodeller. Det var redan 1947. Modellserierna hette då Champion, Commander och Land Cruiser. Men trots att Studebaker under 1950-talet ansågs stå bland de främsta vad gällde formgivning, så sålde bilarna allt sämre. Inte heller hjälpte det att märket 1954 slogs ihop med Packard, en anrik tillverkare av lyxbilar, men som vid den här tiden börjat halka efter i utvecklingen tekniskt sett, och börjat få svårt att hävda sig mot t.ex. GM’s Cadillac och Ford-koncernens lyxbil Lincoln. Det gick utför med både Studebaker och Packard och först föll Packard. 1957 var Packard endast en ”förklädd” Studebaker President, och året därpå blev det sista för detta märke. Studebaker förde en tynande tillvaro ända fram till 1966, sedan var det slut med en 100-årig verksamhet, först som tillverkare av hästdragna vagnar, bl.a. av den typ vi kallar prärievagnar, sedan som biltillverkare.

1966 hade Gjestvangs sedan länge upphört att vara generalagent för märket. Fram till dess såldes uppskattningsvis ett 25-tal Studebaker i Bettna, varav 5-6 stycken var lastvagnar. Det var ett helt annat bilmärke som skulle komma att bli storsäljare bland bönderna i Bettnatrakten.

 

Fransk småbil

1947 fick Janne erbjudandet att börja sälja Peugeot, som också importerades av Gjestvang & Co. Till en början i blygsam omfattning visserligen, men i takt med att tillverkningen i de krigsskadade fabrikerna sakta ökade, kunde även importen till vårt land komma igång i större  skala. Den lilla franska bilen som såg så lustig ut med sina strålkastare innanför grillen blev snart en vanlig syn på de sörmländska vägarna.

Janne minns än idag när han hämtade ut sin första Peugeot. Det var den 16:e januari 1947 som han befann sig vid Strandvägen 7C i Stockholm och skruvade fast rödskyltarna på den första 202:an. Denna bil skulle sedermera få registreringsnummer D 8459, och den såldes den 5:e februari 1947 till agronom Ivar Norberg, Valla Gård, Bettna. Det kan här nämnas att Janne redan 1943 köpt Ivar Norbergs silverfärgade Chevrolet 1939.

Chevroleten var tvådörrars, men sedan Janne sänt den till en karosseriverkstad i Småland, fick den ett något annorlunda utseende. Efter sejouren i Småland var bilen förlängd, hade fyra dörrar och var svart. Den såldes till en droskägare, och man får väl förmoda att den också var utrustad för gengasdrift.

Men nu åter till 1947. En Peugeot 202 fick kunden betala 7800 kronor för, och Janne sålde 8 stycken under det första året. Efter varje avslutad bilaffär fick den unge bilhandlaren ta tåget till Stockholm för att hämta ut en ny bil. Mot kontant betalning naturligtvis, något annat var det inte tal om på den här tiden. När leveranserna av bilar började komma igång i större omfattning, så kunde man inte fortsätta på det viset, utan då blev det bilarna som fick åka tåg till Bettna istället. En bit in på 1960-talet ersattes järnvägstransporterna med  biltransportbilar, och så är det än idag.

 

Försäljning i hemmet

Sättet på vilket man sålde en bil var på 1940- och -50-talen lite annorlunda mot idag. Genom att han hade god kännedom om folk i trakten, så hade Janne en ganska god uppfattning om vilka personer som skulle tänkas vara intresserade av en bil, ny eller begagnad. Så han körde helt enkelt hem till presumtiva kunder och demonstrerade bilen på deras egen gårdsplan.

Oftast skedde de här besöken på kvällstid, när den tilltänkte bilköparen kunde förväntas ha avslutat dagens arbete. Över kaffe med dopp gjordes sedan affären upp i köket eller kanske i finrummet, och det hela beseglades med ett handslag ute på gårdsplan. Janne berättar att han trivdes med att arbeta på detta vis, det var fritt och rörligt och man fick väldigt god kontakt med folket i bygden.

Att det här sättet att sälja till sist ändå övergavs berodde till stor del på den breddning av utbudet som de flesta biltillverkare genomförde under 1950-talet. Det blev omöjligt att ta med sig alla olika modeller och varianter som fanns, däremot gick det bra att ha bilarna samlade på ett ställe. Men då måste å andra sidan kunden ta sig dit…

När det gällde Peugeot, så ersattes förkrigsmodellen 202 av den helt nykonstruerade och mycket moderna 203. Detta skedde 1949. 203:an fanns första året enbart i 4-dörrars sedan-utförande. Redan 1950 utökades emellertid utbudet kraftigt med cabrio-sedan, stationsvagn och 7-sitsig familjesedan. 1953 kom 203 cabriolet och året därpå den mycket ovanliga coupémodellen på 203-bas.

1955 inleddes en storleksmässig breddning av Peugeotprogrammet i och med att den större 403 introducerades. Förutom personbilsmodellerna, fanns lätta skåp- och lastvagnar. Även om man inte kunde ha alla modellerna till beskådande samtidigt i Bettna, så var ändå utbudet 
tillräckligt stort för att planer på en bilhall skulle börja växa fram. Mer om det senare.

 

Bil AB Bröderna Stenberg

1954 kom Jannes bröder Ulrich och Jöns in i företaget som delägare. I samband därmed ändrade man namnet till Bil AB Bröderna Stenberg. Ulrich fortsatte dock med sin åkerirörelse  och dessutom verkade han liksom fadern i slakteri- och kreatursbranschen. Man kan faktiskt  säga att han hade tre yrken som han praktiserade parallellt! Yngste brodern Jöns kom att bli  ansvarig för verkstads- och servicedelen av företaget under det att Janne och Ulrich ägnade sig åt försäljningen.

Vid den här tiden blev man också ensam återförsäljare för Gjestvangs märken i hela östra Södermanland, eftersom man även fick Nyköpings-distriktet. Tidigare hade Peugeot sålts i Nyköping av tre olika återförsäljare, 1947 var det Gunnar Yourstone på Ringvägen, 1948-1950 av Billing & Brandberg och därefter till 1954 av Automobilfirma John Sundberg.  Nu var man från Stenbergs sida tvungna att ordna med fler servicepunkter för sina märken. Därför kontrakterade man Elwing Karlsson i Nyköping och i Oxelösund inleddes ett samarbete med Karl Rosengrens bilverkstad.

 

Image-021_resize

 

Image-022_resize   

Ko i inbyte

 

Vid den här tiden gick det också fint att lämna en ko som delbetalning vid en bilaffär hos  Stenbergs. Jodå, ni läste rätt! Orsaken till att man kunde ta djur i ”inbyte” var naturligtvis den att Ulrich Stenberg kunde lösa in dem till sin kreaturshandel. Ända in på 1960-talet hände det att andra kapitalvaror också ingick i bilaffärerna, t.ex. kylskåp, frysboxar, dragspel, symaskiner, motorcyklar, ja även fastigheter och sommarstugor var intressanta objekt. Allt som kunde säljas vidare på den marknad vilken ännu på 1950-talet var långt ifrån mättad på varor av detta slag, allt sådant kunde vara av intresse för bröderna Stenberg.

 

Bettna-Packarden

 

Begreppet ”Bettna-Packard” torde vara välbekant för de flesta bilintresserade i östra  Södermanland, ja säkert även långt utanför landskapets gränser. Men vad är en Bettna-Packard egentligen, och när hördes uttrycket första gången? Jo, senare tiders forskning kan ge svar på båda dessa frågor. Året var med intill visshet gränsande sannolikhet 1955, men vem som myntade uttrycket vet vi dock ej, utan än så länge får det väl tillskrivas den sörmländska folkhumorn. Däremot spred det sig lika snabbt i bygden som de svarta, grå, blå och gröna 203:or vilka fann nöjda ägare runtom i trakten. Varför liknelsen med just den amerikanska lyxbilen Packard kan man fråga sig. Jo, möjligen på grund av att det faktiskt fanns en viss likhet i linjerna mellan 203:an och Packard Clipper som kom ut på marknaden 1941. Ja, till Sverige kom den förståss inte då, men modellen fanns med ända till 1948, så några exemplar kom säkert hit efter kriget.

 

Från Lloyd till Alfa Romeo

 

Att man var återförsäljare för Gjetsvang & Co hindrade inte att man lite ”vid sidan av”
ägnade sig åt andra märken, trots att man inte var återförsäljare för dem. Efterfrågan på nya bilar var stor, och allt gick att sälja. Således köpte Janne 30 stycken Lloyd-bilar utav Nordiska Motor AB i Stockholm. Det var år 1953, och dessa små västtyska tvåtaktare blev ganska populära och de såldes i Bettna under 1953 och -54. Priset för personvagnsmodellen var 5150 kronor och för den 6-sitsiga bussen tog man 6195 kronor.

 

För en Peugeot 203 Sedan de Luxe fick man ge 9200 kronor, under det att stationsvagnen kostade 10300. Den som ville köra amerikanskt fick betala mellan 17000 och 22000 för en Studebaker.

I mitten av 1950-talet fick man emellertid Gjestvangs agenturen för ytterligare några märken, Alfa Romeo och Rover. Alfa Romeo var vid den här tiden ett ganska ovanligt märke i vårt land, och hos Bröderna Stenberg gjorde man aldrig några stora ansträngningar beträffande dessa vagnar. Enligt uppgift hade man aldrig någon utställnings- eller demostrationsbil hemma, men sålde trots det en handfull bilar av märket. 

Något fler bilar såldes av märket Rover. Denna ”fattigmans Rolls Royce”, tilltalade en viss kategori kunder, med sina paneler av ädelträ, och rikligt med skinn i inredningen. Intrycket av lyx förstärktes av den tysta gången hos motorn som var av typ halvtopp, dvs toppventil för
insuget och sidoventil för avgaserna. Det var f. ö. ett arrangemang som just  Rolls Royce använde på sina motorer. Ja, Rover passade fint som representativ företagsbil eller varför inte på större gods och gårdar.

Av Rover såldes genom åren c:a 20 stycken, de flesta av typerna 75, 95 och 105. Av den stora 3-litersmodellen som kom 1959 fann fyra stycken köpare i området kring Nyköping - Bettna. Även ett antal Land-Rover har sålts av Bil AB Bröderna Stenberg. Några av dessa går ännu som brandbilar hos de små brandkårer som finns i trakten. Sex stycken Land-Rover köptes av Centralföreningen i Södermanland, att tjänstgöra vid maskinavdelningen där.Samme kund har genom åren inhandlat ett tiotal Peugeot skåp- och lätta lastvagnar. Rover-representationen upphörde 1965.

 

Tyskar i Bettna

Under en tid var Gjestvangs också generalagent för tyska NSU. Något större antal av dessa bilar såldes inte i Bettna. Den lilla NSU Prinz 4 såldes i kanske 30 exemplar, den stora RO 80 som hade wankelmotor bara i fem. Sedermera gick NSU i Tyskland upp i Audi, och kom på så vis att i fortsättningen säljas av Philipssons här i landet.

 

Image-023_resize

 

Image-026_resize

Bilutställning i tvätthallen vid juletid 1961. Lägg märke till julgranen och raden av bil-broschyrer på bordet till vänster. Det skamfilade värmeelementet har man dolt bakom tyget med tomten på. Burkarna som står travade längst in innehåller förmodligen glykol. Bilarna är Peugeot 403 av 1962 års modell, enligt text ovanför stötfångarna.

 

Bilhallen

Tidigare nämnde vi lite om de lokaler som Bil AB Bröderna Stenberg verkat i. Ursprunget är alltså den 144m² stora smedja från 1938 som Janne Stenberg övertog 1943. Under 1940- och -50-talen gjordes årliga om- och tillbyggnader för att ge plats åt den stadigt ökande verksamheten. En utställningshall för bilar saknades dock så sent som i början av 1960-talet. Vid de tillfällen då man ville ha inomhusvisning av t.ex. en ny modell, ja då fick man städa ur och snygga upp i tvätthallen. Den fick sedan tjänstgöra som provisorisk utställninghall. 1963 gjordes därför den största byggnationen dittills i företagets historia. För 250.000 kronor fick man 1500m² (varav 1200m² uppvärmda) bilhall samt verkstads-, kontors-, och lagerutrymmen. Vid den här tiden hade man ca: 30 anställda.

 

Expansion österut

Några år senare var det dags igen. 1969 övertog man fastigheten på andra sidan gatan, där posten haft sitt kontor bl.a. Man hade bestämt sig för att vara kvar i Bettna både med försäljning och service, trots att vissa uppenbara fördelar skulle kunnat vinnas på att flytta hela verksamheten till det befolkningstäta Nyköping. De för vart år ökande försäljnings-volymerna och inte minst önskemålet att kunna ha även begagnade bilar under tak i uppvärmt utrymme, gjorde att man nu satsade på att bygga en stor och modern bilhall för nya och begagnade bilar.

 

Image-024_resize

En vårvinterdag 1964. Från vänster Janne Stenberg, Jöns Stenberg, Hans Berkelius som var en av cheferna på Gjestvang & Co i Stockholm samt längst till höger Ulrich Stenberg.

 

Image-025_resize

 

Servicen för kunder i Nyköping och Oxelösund sköttes alltjämt av lejdverkstäderna Elwing Karlsson respektive Karl Rosengren. 1978 sades emellertid dessa kontrakt upp av den anledningen att man planerade en egen serviceanläggning i Nyköping. Den byggdes på Gasverksvägen 32 och stod klar för invigning 1979. I den första etappen byggde man en 400m² servicehall. Redan från början hade man dock bygglov för ytterligare 400m², innefattande försäljningshall för nya och begagnade bilar.

 

Image-027_resize

 

Företaget hade vid denna tid 38 anställda, varav fem i Nyköping. I början av 1980-talet blev det aktuellt att utföra ovan nämnda utbyggnad, för att i Nyköping kunna sälja två nya märken, Fiat och Mitsubishi, vilka man blivit återförsäljare för. Dessförinnan hade Stenbergs under en kort tid 1979-80 sålt ett 40-tal Datsun, men den verksamheten upphörde hastigt när Philipsons blev generalagent för detta märke.

 

Alfa Romeo åter hos Stenbergs

Genom att Fiat och Alfa Romeo kom att få gemensam generalagent i Sverige, började sistnämnda märke att från och med 1991 åter säljas av Stenbergs. Senaste tillskottet i märkesfloran är Honda som finns i Nyköpingshallen sedan 1993. Mitsubishi däremot finns inte kvar längre hos Stenbergs. I Bettna ägnar man sig uteslutande åt Peugeot vad gäller nybilsförsäljningen. De båda verkstäderna i Bettna och Nyköping sköter dock servicen på alla de fyra märken man säljer inom företaget.

 

Ett modernt fullserviceföretag

1993 har Stenbergs totalt c:a 2.800m² under tak om man räknar ihop Bettna- och Nyköpings-anläggningarna. Förutom försäljning av nya och begagnade bilar bedriver man också biluthyrning och har sedvanlig serviceverksamhet. Vad som är mera ovanligt är att Stenbergs är ett fullserviceföretag, d.v.s. man har också egen plåt- och lackeringsverkstad.

Janne Stenberg har ända fram till i april 1989 varit huvudägare till företaget. Då lämnade han, efter 46 år och 7.600 sålda nya Peugeot, över rodret till sin son Peter, vilken alltså är den som nu leder verksamheten. Jannes några år äldre bror Ulrich  avled 1973, och Jöns sålde sin andel i företaget till Janne i början av 1980-talet. Sedan 1988 finns Ulrichs son Mats med som delägare och han ansvarar för Nyköpingsenheten. Till sin hjälp har de idag 28 anställda, av vilka hela 15 arbetat mer än 20 år i företaget! Två av dessa förtjänar måhända att nämnas speciellt, nämligen bilmekaniker Ingvar Karlsson, anställd 1947, och verkstadschef John Karlsson, anställd 1952. De har alltså 46 respektive 41 år i firman och var med båda två på den tiden företaget hette Bettna Bilverkstad! Detta kan väl, om något, tjäna som illustration till talesättet att personalen är företagets viktigaste tillgång. Och med sådan personal som Stenbergs lyckats samla i företaget, och med den anda man skapat och lyckats bibehålla, kan man nog se de kommande 50 åren an med tillförsikt!

Göran Herbring

 

Efter omfattande försök att utverka tillstånd av författaren Göran Herbring för publicering av ovanstående kapitel ur boken samt förfrågan till redaktionsmedlemmen Jonas Wassberg om samma sak väljer jag att trots uteblivna svar publicera text och bilder likalydande som i boken.

September 2006

Göran Eriksson


Företaget på senare tid

Ägarbyte

Hösten 2003, efter 23 år med Fiat, 13 år med Alfa Romeo och 10 år med Honda beslutar Stenbergs för att satsa 100-procentigt enbart på Hyundai i Nyköping vad gäller nybils-försäljning och verkstad. I Bettna fortsätter man att sälja fabriksnya Peugeot och ha verkstad för dessa.

Sommaren 2006 blir en milstolpe i historien, då företaget säljs till Bilcenters VD Göran Augustsson. I samband med ägarbytet upphör nybilsförsäljningen av fabriksnya Hyundai samt serviceverkstad för nyss nämnt märke.

I början av 2007 introduceras fabriksnya KIA i bilhallen, nu i Bilcenters regi. Serviceverkstaden i Nyköping blir auktoriserad serviceverkstad för KIA och man får även tillbaka Hyundai. 
KIA-försäljningen flyttades dock något år senare till Bilcenter på Ringvägen, och resulterade i en tom bilhall bredvid verkstaden, men servicen och reparationerna av KIA fortsatte som vanligt på Gasverksvägen.

Nya anläggningar

Den 21 juni 2011 invigdes Subaru på Gumsbacken i Nyköping som från och med nu kommer sälja nya subarubilar i Stenbergs regi. I början av 2012 introducerades även Stenbergs i Katrineholm på Starrvägen. Detta blev då den fjärde anläggningen i Stenbergs regi.

Ett år senare beslutades att koncernens resurser skulle koncentreras till färre anläggningar. Det relativt nyöppnade Subaru på Gumsbacken flyttades till Ringvägen i Bilcenters lokaler. Likaså verkstaden på Gasverksvägen i Nyköping från 1978 flyttades till Bilcenters lokaler på Ringvägen i Nyköping.

2014 blev en milstolpe i Stenbergs Bil AB's historia. Hela verksamheten i Bettna flyttades in till Nyköping under samma tak som Bilcenter.

Idag så ser Stenbergs Bil AB ut enligt följande:

Nyköping: Ringvägen 58 har nybilsförsäljning av fabriksnya Peugeot och Subaru med tillhörande fullserviceverkstad.

Katrineholm: Starrvägen 5 har nybilsförsäljning och fullserviceverkstad för Peugeot och KIA.



En eventuell fortsättning kommer här nedan...

 

 

Gamla bilder (som ej fanns med i boken):

 

B vst

                                                                     Från vänster Janne, Ulrich och Jöns Stenberg

 

http://www.stenbergsbil.com/bettna/historia/2.jpg

Bilhallen i Bettna

 

http://www.stenbergsbil.com/bettna/historia/8.gif

Serviceverkstaden

i Nyköping

 

 

 

image020.jpg

 

Bakre raden från vänster: Eric Wassberg, Lilly Stenberg med sonsonen Pontus, Frank Johansson, Claes-Göran Karlsson, Peter Stenberg, Lennart Fransson, Ingvar Carlsson, Bo Thelin och Conny Andersson.

Främre raden från vänster: Sonja Pettersson med hunden Nimbus, Kurt Andersson, Bernt Eriksson, Jöns Stenberg, Sven-Olov Karlsson, Kurt Björklund, Jonne Karlsson, Janne Stenberg samt Mary Stenberg.

 

Stenbergs-2_r.jpg

 

Jannestenberg2008_m.jpg

 Janne Stenberg, våren 2008, f.d. bilhandlare  Foto: Karin Eriksson